Ja, man skriver troligen inte bäst klockan tre på natten men ett bloggberoende säger mig att jag måste skriva och jag gör lydigt det min vilja säger mig! Såklart. Det är ju jag!
Jag tror inte jag har skrattat så mycket på hur länge som helst! Jag mår illa och har ont i halsen av allt gapskrattande men huh, vad kul vi hade det!
Det var länge sedan jag kände mig lika barnslig och omogen som kommentarerna denna sena lördagkväll bjöd på. Men ack så skönt det kändes! Att bara få vara sig själv, tillsammans med den kompis jag känner som min egen syster, enda sedan jag föddes. Vi pratade om allt från mattetal (inte mycket dock!) till killar till barnaminnen. Fullständigt underbart att få minnas tillsammans och bara snacka så otroligt värdelösa som viktiga saker, hela kvällen!
Ett av samtalen var om att det var ganska bra att först ta alla samtalsämnen, oberoende av innebörd, betydelse eller handling, bara rabbla igenom dem snabbt för sedan kan man ju gå tillbaka och snacka mer om det man tycker är intressant. Men skulle man göra så varje gång man pratar med någon skulle man antagligen aldrig komma fram till det man egentligen ville ha sagt! Kanske är det bättre att ta det i den ordning de flesta samtalen brukar lyda ändå!

Nej, jag funderar på att sova nu. Klockan tickar mot halv fyra och jag känner mig lite lätt pömsig(!). Sängdags härnäst!


Kram och sov gott till er alla!