Jag har de bästa kompisarna man skulle kunna önska sig!
Nu, när jag har varit sjuk, allvarlig infektion(!) fakiskt, har de funnits, per sms men ändå, och stöttat och brytt sig mycket. Jag blir så otroligt glad! Att de bryr sig och till och med sover oroligt på natten betyder stor, stark och väldigt viktig vänskap. Det är ganska häftigt, enligt mig, att vi bara känt varandra i drygt 1,5 år och det känns som om de varit självklara för mig hela livet!
Mamma och jag hade en minidisskution idag om vem jag kommer vara kompis med hela livet. Vem från klassen. Man kan aldrig veta. Det kan man faktiskt inte men så som jag känner nu kommer vi ha i alla fall mer eller mindre kontakt hela livet! De kommer alltid stå mig nära! Det är lätt att umgås när man går i samma klass men när vi kommer till gymnasiet och alla väljer olika, det är då tiden kan splittra oss. Man kommer ha för mycket att göra och det är väl inte bara i gymnasiet.... om man ska tänka ett steg längre och tänka på när man börjar jobba och plugga på högskola, det är då vi snackar mycket att göra. Men jag hoppas att jag kommer kunna umgås med dem då också. Än så länga är det lungt! =P Men det jag egentligen ville säga var, istället för att glida iväg på massa annat som jag gjorde, att de betyder så enormt mycket för mig. Vänskap över huvudtaget är en enorm kärlek som alla, alla, alla borde få ta del av!
Utan mina kompisar skulla jag inte vara den jag är idag. I skolan kan jag vara mig själv och alla accepterar det. Alla är sig själva. Tror jag i alla fall. Jag är det och jag hoppas alla andra känner att de vågar vara det! Sen är man självklart annorlunda hemma men det är en annan sak!
Men en sista gång vill jag bara berätta hur mycket mina kompisar hjälper mig genom svåra saker och hur mycket jag uppskattar det!
"Vänskap är något stort, starkt och kärleksfullt man ska ta vara på och inte behandla illa!" - Salta

Kram på er!
~Salta~