Jag sitter och tänker på människor som har ett behov av att kasta ur sig förolämpningar. Jag har ingen förståelse för det och jag kan inte begripa vad de vinner på det över huvud taget. Det kanske känns skönt för dem att bevisa inför sig själva att de är mycket bättre medan de i själva verket aldrig skulle kunna motivera sin åsikt eftersom den inte har någon som helst grund. Aldrig i livet att de heller skulle kunna inse hur otroligt onödigt och fånigt det låter när man sedan ser på dem och hur de agerar till sin otroligt finurliga förolämpning. Säkra på sin sak står de och slänger ur sig spydiga lögner som de i själva verket inte ens själva förstår sig på.
Sådana människor är människor jag känner medlidande med. Det måste vara tufft att leva på det sättet.