Inser ni hur starka människor blir tillsammans?
Att rektorn försökte röra om i våra klasser är det dummaste hon någonsin gjort! I stoert sett alla elever i åk. 7 var helt och hållet emot rektorn.
Nu har det gått drygt ett dygn sedan de kom ut med "nyheten" och nu är det hela över.
Jag skulle vilja veta hur många mail och telefonsamtal vår rektor fick från igår eftermiddag till nu. Det är många!
Det senaste dygnet är nog det mest händelserika och kännslofyllda dygnet på många år!
Mina ögon sved i morse av alla gårdagens tårar.
Nu är det hela över och det är tur för rektorn det! Åren vi är kvar på skolan hade inte blivit lätta för henne kan jag säga!
En sak de sa till oss, det konstigaste och mest respektlösa jag hört på mycket länge var:
- Ni måste inse IDAG att bara för att ni begär och kämpar för något kommer ni inte få som ni vill! (Alltså, vi bryr oss inte ett dugg vad ni tycker och tänker! Vi gör det vi vill!)
Är det inte hemskt?!
 De hade inte väntat sig de rektionerna, sårade och förkrossade elever, som de fick igår. Vad hade de väntat sig då? De tog ett beslut, en kväll, två och en halv dag kvar i skolan, med rektor, vice rektor, akademiska kordinator och head of the department-lärarna i varje ämne om detta. Halva min klass har en enda lärare från modern language department och hon har bara halva klassen. Att de personerna ska ta ett sådant beslut är fullständigt ologiskt och opedagogiskt! De känner inte eleverna och idag när de goda nyheterna framfördes sa rektorn att verkade ha en sammanhållning de inte sett. Nej, konstigt. Hon träffar aldrig eleverna. Kanske skulle lärarna fått en syl i vädret också?
Men vi vann och allas sommarlov är räddat. Jag känner hur sammahållningen blir starkare och starkare för varje sak som hotar klassen!